Quantcast
Channel: Ofiltrerat - en öldrickares tankar
Viewing all 1808 articles
Browse latest View live

Se och hör mig på Beer Expo 2016

$
0
0

Nu är provningsprogrammet klart och släppt för Beer Expo, ölfestivalen i Linköping som sker 12 mars 2016.

Jag råkar hålla i hälften av provningarna, två under varje pass.

Fantombryggare och samarbeten

Fantombryggare – de som tar fram öl utan ett eget bryggeri – har vänt upp och ner på hur vi ser på öl och bryggande. För många nytt och spännande, för andra mycket kontroversiellt.
Under provningen kommer vi att prata om fenomenet och dricka ölen, liksom några öl som tagits fram som samarbeten mellan flera bryggerier, även det en stark trend...

Denna provning hålls klockan 13:00 och 19:00.

Nya svenska bryggerier

Det bubblar i Sverige. Vi lever nu i ett land med över 150 fysiska bryggerier och till det ungefär 50 fantombryggerier.
Under den här provningen träffar vi på personerna, ölen, företagen och historierna bakom några av de allra nyaste.

Denna provning hålls klockan 14:30 och 20:30.

Biljetter till provningarna hittas på Beer Expos provningssida. Observera att man behöver en entrébiljett för att vara med på provningarna.

Öppen ölprovning - Värmande öl

$
0
0
Starka öl i blandade färger.
Dagens ölprovning på De Klomp planerades för en dryg månad sedan, och då såg vi framför oss ett vinterlandskap med -20° och en meter snö. Alltså blev temat Värmande öl. Nu var vädret utanför fönstren snarare höststorm än midvinter, trots det kom dryga 30 gäster på provningen. Tack för det!

  1. Beer Here Dark Hops fick inleda på 8,5 %. Den första mörka IPAn som såldes på Systembolaget, 2009. Den har varit med på flera provningar, men står sig fortfarande i kategorin ”stout med en massa humle i”. 
  2. Maredsous 10är en klassisk trippel på 10 % som… är en klassisk ren och fruktig trippel. Värmande och stark, men i min smak ganska somrig. Har också varit med förr.
  3. Speakeasy Double Daddy var dock en helt ny bekantskap för mig. Förra veckan hade jag inte ens hört talas om detta SF-bryggeri. Jag tyckte den var rätt mild för att vara DIPA, men gästerna höll inte med mig utan tyckte det var bra humletryck på den här. 
  4. Åter till Belgien: Gulden Draak har hängt med ett bra tag och är väldigt… Belgisk. Elegant och de 10,5 % märktes inte av det minsta. 
  5. Sierra Nevada Bigfoot tar oss till amerikanskt barleywine. Ett rart fat bryggt 2011 hade plockats fram ur källaren. Och jodå, visst fanns det oxiderade toner av russin och torkad frukt, men den var också förvånansvärt besk och humlig. Spännande.
  6. Sist ut och med sina 11 % starkast för dagen: Omnipollo Noa Pecan Mud Cake Stout. Söööt med tydliga toner av pecannötter, choklad och kolasås. Tankarna går direkt till den gamla GB-glassen Americana Texas Pecan. på ett bra sätt, såklart. Den lyckas dessutom vara tydligt nötigt söt utan att bli vass eller överdriven. 
Den viktiga handuppräckningen efteråt vanns av Noa.

Kommande arrangemang på krogen:
  • 2 februari 2016: Ost & öl. Det finns några biljetter kvar att köpa i baren.
  • 6 februari 2016: Öppen ölprovning Suröl
  • 9 februari 2016:  Lakrits & öl i samarbete med Nammi. Biljetter köps i baren. 
  • 14 februari 2016: Öppen ölprovning Ölnyheter med Magnus Bark

Dugges All The Way

$
0
0
En öl jag varit rätt nyfiken på sedan den först släpptes i det fasta sortimentet i somras är All The Way från Dugges. En session-IPA på 4,2 % som är bryggd med Amarillo, Cascade, Citra och Columbus samt en skvätt vetemalt. Men först för några veckor sedan hittade jag den på en Systembolagshylla. Det var bara att hugga några flaskor!

Färgen är blek-guld (6 EBC), vätskan är klar. Två fingrar högt skum som är vitt och luftigt; det sjunker till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset. 

Doften är besksöt med gröna växter, citrusskal och franskbröd. Inslag av apelsinjuice. Det är rätt så lätt.

Smaken är balanserad med beska frukter och lite karamellig sötma. Det är mycket mjukt och avrundat,  och det gränsar faktiskt till småtrist. Citron/limeläsk och apelsinjuice. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har mer sötma, deg och dammiga aningar av småfranska. Citron/apelsin godis i avslutningen plus inslag av deg och gröna växter.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är medelstora och långlivade. Vätskan är mjuk.

Mycket lättdrucken men kanske... alltför… slätstruken.

Betyg: 3,51. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2015. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 2016-12-11 (batch T621).

Amager / Arizona Wilderness Arizona Beast

$
0
0
Denna amerikanska IPA bryggd med havremalt är ett samarbete mellan amerikanska Arizona Wilderness och danska Amager Bryghus (där den också är bryggd): Arizona Beast. 7 % alkohol.

Jag har sett helt lyriska recensioner av den här, så förväntningarna är högt ställda…

Färgen är guld (8 EBC), vätskan är nästan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar massor av tjocka rester på glaset.

Doften är mjuk med ren sötma, citrushumle (grapefrukt, apelsinskal, clementiner, apelsinmarmelad), tallbarr och nybakt franskbröd. Den är mycket balanserad.

Smaken startar sött, men sötman balanseras snabbt upp av citrustoner med klementiner, pomerans och grapefrukt. Kraftig men inte vass beska. Tallbarr, apelsinjuice, limeglass. Medel till stor kropp. Eftersmaken är ännu beskare, men helt utan strävhet eller alkoholsmak (vilket gör den rätt lömsk). Aningar av krut, grapefruktjuice, mördegskakor, olivolja och aprikosgodis. Det långa slutet är besk-sött med en hel del grapefrukt.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är mjuk.

Japp, det här är riktigt bra, en AIPA helt utan problem… Det enda som hindrar 5,0 i betyg är att jag skulle vilja ha lite mer beska och mindre sötma, men det är en personlig preferens. Världsklass. En av de bästa öl jag druckit på flera år! Och så hade jag nog faktiskt föredragit den här på mindre flaska.

Betyg: 4,73. Tillgänglighet: Systembolagets små partier (lagerstatus). Pris: 51:50 för 500 ml. Bäst före: 01/2017 (batch 1236).

Omnipollo Bianca Raspberry Lassi Gose

$
0
0
Det finns en liten risk för förvirring här: Fantombryggeriet Omnipollo har på engelska Buxton Brewery bryggt två öl med namnet Bianca: Dels den här, Bianca Raspberry Lassi Gose på 3,8 % (eller 3,5 % i Sverige), dels Bianca Mango Lassi Gose på 7 % som jag snabbrecenserade här. Samma fågelfjäder har de som etikett dessutom.

Men nu är det den förstnämnda som dykt upp i diverse ICA-affärer runt landet. Jag släppte givetvis allt jag hade för att ta mig till andra änden av Linköping för att shoppa loss.

Färgen är röd med en aning av lila (40 EBC), vätskan är helt ogenomskinlig och ger ett lite grynigt intryck. Det två fingrar höga skummet är ljust rosa och det försvinner iväg utan att lämna mycket till rester.

Doften är fullproppad med färska hallon. En lätt syra, mild ren sötma och en lätt aning av saltvatten.

Smaken är halvtorr och lite syrlig med mjuka smaker av hallonjuice, lätt sälta och sötma. Aningar av parfym och rengöringsmedel. Frånsett sötman finns det inga malttoner alls i den här. Medel till stor kropp. Eftersmaken har samma småsyrliga hallontoner, men också en metallisk beska, salt och en aning apelsinskal. Det långa fruktiga slutet har aningar av metall och salt.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är tjock och kladdig och jag inser att det nog är så här det är att dricka en kolsyrad smoothie.

Ja, det här är troligen den mest trögflytande ölen jag någonsin druckit. Jag gillade smaken av nymixade hallon, men uppskattade inte helt de metalliska tonerna.

Betyg:  3,84. Tillgänglighet: Diverse ICA-affärer runt landet. Pris: 34:90 för 330 ml. Bäst före: 2016-06-06.


Designbrew Alter Valter

$
0
0
Altbier, den bruna överjästa ölen från Düsseldorf som jäses svalt, kan vara helt fantastisk, en av mitt livs största ölupplevelser var en flaska Füchschen Alt som jag recenserade här. Men de kan också vara tråkigt slätstrukna och orena.

Få se hur den här är: Alter Valter från fantombryggeriet Designbrew, en altbier på 4,7 % som är bryggd hos Coppersmith's Brewery.

Färgen är djupt varmt brun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige, och det sjunker ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är sötaktigt maltig med rostade nätter, knäck och grillat kött. Aningar av oljefärg och marsipan.

Även smaken domineras av den karamelliga malten: Nötter, knäck, torkad frukt och lite beska örter. Aningar av färgkritor och en mild ren beska. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande toner av färgkritor, brun malt och torkade blommor. Mild ren beska… Avslutningen är mjuk med karamellmalt.

Kolsyran är medelstor, det friska medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

En okej altbier, men jag gillade inte de där tonerna av vaxkritor och målarfärg som kom och gick. Samtidigt får man väl vara tacksam för varje traditionell tysk ölstil som dyker upp i det fasta sortimentet.

Betyg: 3,17. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2015. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 211216 (batch 03).

Corsendonk Blanche

$
0
0
En witbier såhär mitt i vintern? Corsendonk Blanche på 4,8 % från belgiska fantombryggeriet Corsendonk får det bli!

Färgen är kallt gul, vätskan är dimmig. Det fyra fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker ner lämnades en hel del rester på glaset.

Doften är sötaktig med kryddiga toner av pomerans, kryddnejlikor och muskotnöt. Vissa beska örter och en aning tvål.

Smaken startar torrt med passerande jordiga-jästiga toner. Kryddiga toner av muskotnöt och kryddnejlika. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har en växande sötma, aningar av alkohol, jordigt blommiga toner och en aning mint. Avslutningen är söt med aningar av vetemjöl.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är något mjuk.

En rätt söt witbier, som saknar den där friska kryddigheten.

Betyg: 3,37. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 09/04/18.


Knäppingen Spiseri & Bryggeri

$
0
0

Igår besökte jag den relativt nystartade bryggpuben Knäppingen i Norrköping. Den är belägen centralt på Västgötegatan, mitt emellan galleriorna vid södra Drottninggatan och studentkvarteren kring Dragsgatan.

Det här är ett område, och ett hus, som förändrat sig något enormt sedan jag flyttade från Norrköping i mitten av nittiotalet.

På den tiden var det här rätt eftersatta bortglömda kvarter med MC-klubbar, små tillverkningsföretag, bilmekar, föreningar, rivningstomts-parkeringar och stadens sista ölcafé. Västgötegatan var en vältrafikerad genomfartsled för de som skulle från de norra stadsdelarna österut, mysfaktorn var låg.

Nu är det upprustat (eller gentrifierat om man nu tycker så), och i området finns nu studenternas kårhus, gymnasieskola, Sveriges Radio/Sveriges Television, kontor och krogar. Tvärs över gatan pågår två byggprojekt som ska fylla de tomter som stått tomma i över 50 år med bostäder.

I huset där Knäppingen nu ligger låg entrén till Norrköpings Stadsmuseum, dess reception, och det sömniga caféet med inredning från den historiska källaren Kräftriket. På övervåningen låg ett par samlingssalar samt en uppbyggd skolsal från tidigt 1900-tal.

Jag besökte museet ganska ofta. Men det var då. Spåren efter den verksamheten är få.

Nu är det alltså en restaurang i 3½ våning med ett eget bryggeri. Knäppingen drivs av de fyra bröderna Alegria, och jag fick möjligheten till en liten rundtur och frågestund med Alex och Sebastian, som jobbar med ölen (Emanuel och Rasmus är mer hemma i köket).

Direkt vid entrén står fatkylen.
Jag fick gå upp på övervåningen där bryggeriet ligger. Grunden är en 230 liters Bruameister, fyra temperaturkontrollerade jästankar från Camurri och det senaste inköpet, en trycktank. Total tankkapacitet är 600 liter.

Knäppingen (döpt efter en borg som kanske låg i närheten under vikingatiden) startade som lunchrestaurang 2012, fick nuvarande ägare för ett år sedan och efter en hel del förberedelser och ombyggnader så började de brygga öl sommaren 2015.

Ombyggnader ja, det är inte helt lätt att jobba i det här huset eftersom det är K-märkt.

Bryggverket.
Utrustningen kommer från MaltMagnus och Humlegårdens Ekolager, två företag som också varit till stor hjälp under bygget och uppstarten. Bra att det utvecklats en infrastruktur för de här mindre företagen.

Det långsmala rummet med bryggverket har stora fönster ut mot restaurangens festvåning Bryggeriet där det också finns en mindre scen. Här håller de också ölprovningar med pedagogisk överblick över den rostfria anläggningen.

Alex vid Bryggeriet.
Alex och Sebastian hade just blivit klara med att fat-tappa deras APA Mono Loco och städade just som bäst bort bottensatsen. De har en bakgrund som hembryggare och startade med att skala upp de recept som de tidigare jobbat fram.

Jag fick smaka en skvätt av Mono Loco direkt från tanken. Denna amerikanska pale ale på 6 % är bryggd med humlesorterna Chinook, Cascade och Mosaic. Den kändes givetvis väldigt färsk men samtidigt oväntat ren men med en del höga alkoholer. Ganska mycket färsk frukt och relativt lite citrustoner.

Sebastian städar.
Det var ganska segt att övertyga Norrköpings krogpublik om den egna ölen i början, något som de trodde berodde på ovana gäster, men också lite ovana bryggare där allt inte satt till 100 % från början, bland annat var inte ölen så klar som den är idag. Däremot har de hittills bara behövt hälla ut en enda batch, något de skyllde på att de haft för bråttom, något som de därefter försökt undvika – om ölen inte känns helt färdig så serveras den inte.

Nästa steg är att försöka få fram en alkoholsvagare öl kring 3 % till luncherna, något som efterfrågats av gästerna.

Utvecklingen har gått framåt under det dryga halvår som verksamheten varit igång: Från början tappades all öl till flaska där den kolsyrejästes, något som krävde mycket manuellt arbete. Nästa steg var att införskaffa en handfull corneliusfat, men resultatet blev för ojämnt. Med trycktanken kan de nu tappa över den färdiga ölen till engångsfat vilket fungerar väldigt bra. En del öl tappas också på flaska och säljs vidare till ett par andra krogar i Norrköping.


Två gånger i veckan bryggs det en ny batch öl, vilket är maximalt för anläggningen. Det är på gång att skaffa en trycktank till, något som skulle möjliggöra ytterligare en bryggning i veckan.

Malten köps krossad, något som till stor del beror på platsbrist – det behövs ett rum avskiljt från bryggeriet för krossning, vilket helt enkelt inte finns att tillgå. Ett problem som togs upp var att köpa malt i lagom mängder: Eftersom de vill ha den krossad så kan den inte ligga på lager så länge, något det för övrigt inte fanns plats för heller. Dessutom köper de mer malt än vad hembryggare gör, men kan inte heller köpa i bulk som de stora gör. Det finns ett glapp i marknaden här.

Bryggarna har inte det här som huvudsysselsättning, men de vill inte växa för mycket heller. Ölen ska drickas färsk, vilket här innebär inom två månader.

Klubbrummet med öppen spis.
Vi tog en liten tur ner i källaren, som består av två stenvalv. För oss triviahistoriskt intresserade kan nämnas att det i det större av dem låg Sveriges första dokumenterade diskotek (med samma namn som krogen) som startade 1963.

Det större källarvalvet.
Inredningen är modernt avskalad, men inte så inspirerad av gamla industrier som verkar gälla senaste åren. I högtalarna: Nutida lugn country. Alex förklarade att de tittat runt bland andra krogar och försökt få fram något som kändes ”nu” utan att direkt kopiera andra. En svår balans.

Till det kommer det fyrkantiga rummet med baren och en långsmal restaurangdel vid entrén. ”Man blir bra på att gå i trappor” som Alex konstaterade.

Framme vid bardisken, där tapparna finns på väggen bakom i amerikansk stil, så finns ett urval av öl på fat och flaska ur Galateas portfölj. Tapphandtagen är hjorthorn, en ny inredningsdetalj.


Två egna öl finns just nu på de åtta kranarna, planen framöver är att så småningom ungefärligt fördubbla de siffrorna. Efter en trög start så är nu gästerna övertygade och ungefär 70 % av all såld öl kommer från det egna bryggeriet. Man kommer hit för att dricka Knäppingen-öl. Maten är modern krogmat centrerad kring hamburgare och andra stekta rätter.

Jag fick möjlighet att smaka på samtliga öl som finns i sortimentet: Först ut var den nyaste, John Doe där Knäppingen för första gången jobbat med belgisk jäst i en öl som i övrigt var någonstans  i närheten av en APA.

Den var väldigt torr och utjäst, och även om det fanns de där typiska fenoliska belgiska tonerna så fanns ingen kropp att så tillbaka den rena beskan. Inte dålig men med klar utvecklingspotential.


Nästa öl blev Citrus Session IPAsom humlats med Herkules, Simcoe, Citra och Mosaic. 4,5 %. Den var rakt på citrusbesk utan större krusiduller med bra balans. En frisk törstsläckare med mjukt slut.


Renatusär den öl som de haft längst i sortimentet (om jag fattade rätt). En DIPA på 7 % som förutom Mosaic, Summit, Bravo och Cascade innehåller svensk vildhumle plockad i Vånga (mitt i triangeln Norrköping - Finspång - Linköping). Den var torr med kraftig beska och en del exotisk fruktkonserv. Lite höga alkoholer i slutet.

Vi hade här insett att vi egentligen druckit ölen i fel ordning, men med en hel del vatten mellan provglasen så funkade det ändå. Nu var det dags för den enda mörka ölen de bryggt, ett samarbete med de trevliga grabbarna från Norrköpings Bryggeri (som också hjälpt till med goda råd och rörmokeri): Black Lucia, en svart IPA på 8,5 % med kallmäskad svartmalt. Med de gräddigt rostade maltiga tonerna och den snälla beskan så tycker jag att det mer var en välhumlad amerikansk stout än en BIPA, men god och ren var den.




Sist ut var en öl som inte skulle bryggas igen: Crystal IPA på 5,2 %. Här var det crystalmalt och Simcoe som spelade huvudrollen. Småkonstig och sämst av ölen jag provade: Först fanns det ingen doft alls, men efter lite glassnurrande så uppstod en närmast övertydlig doft och smak av hjortronsylt. I övrigt var den jordig med toner av övermogen frukt.

Genomgående tyckte jag att ölen var okej, det fanns inga spår av infektioner eller problematiska orenheter i någon av dem, men de var samtidigt lite… oslipade, och det finns stora möjligheter bara de jobbar lite mer med proportioner och recept. Det tekniska känns godkänt redan nu.

Såhär efteråt fungerar jag på hur tankarna gått när man har en IPA på 5,2 %, en APA på 6 % och en DIPA på 7 %. Lite skaver det, även om det givetvis är upp till bryggaren att definiera sina sorter. 


Jag funderade lite om syrliga öl eller öl med frukt. Båda något av det hetaste som finns idag. Var det något de funderade på? Nej, inte på ett långt tag i alla fall, detsamma gäller lageröl. Dels saknar de utrustning, förklarade Alex, dels ville de nu koncentrera sig på att bli bättre på det de gör nu. Och så vitt de kunde se var APA/AIPA/DIPA-trenden långt från över bland gästerna.

Framtidens mål var att få till ungefär 10 sorter parallellt, där några är fasta, några roterar efter säsong och några är engångsbrygder.

Samarbetade de som brygger något med köket när man tar fram nya öl och menyer, undrade jag, och fick direkt svaret att det är så helt naturligt när det är fyra bröder som håller i verksamheten, allt annat hade varit konstigt.

Jag tackar Alex och Sebastian för att jag fick ta av deras tid, jag hoppas de tyckte att det var lika trevligt som jag gjorde. Jag kommer att återkomma, och då ska jag ha tid att äta lite mat också!

Och vill man läsa om Knäppingen med en annan infallsvinkel så var MankerBeer där redan i november, vilket man kan läsa om här.

Corsendonk Agnus-Tripel

$
0
0
Nämen om man skulle ta den där sista ölen ur Corsendonk-mixlådan? Det är en öl som jag tror att jag recenserat tidigare, dock innan jag började blogga.

Våren 2004 fick den betyget 2,85 och förutom att jag klagade på syrlighet och degsmak så verkar jag tyckt att den var okej. Då, under namnet Agnus / Abbey Pale Ale.

Nu står det Agnus - Tripel på etiketten, men det är fortfarande en tripel på 7,5 %. Jag använder mig av sprickorna i Beer Advocates databas och recenserar den på nytt. Trots att jag innerst inne tror att det är samma öl.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är luftigt och vitt, och det lämnar lite rester när det faller ner.

Doften är rätt kraftig med jästiga fenoliska toner, lite exotiska kryddor och mogen frukt. Sött nybakt bröd och honung. Viss metallisk beska och sträva bananskal.

Smaken är inte rkitigt lika balanserad: Passerande vass metallisk beska, söta mogna frukter och vetedeg slåss mot varandra utan att jobba tillsammans. Äpplen, apelsinskal, persikor. Medelstor kropp. Eftersmaken är mer balanserad med växande alkohol, färsk deg och långfranska. Aningar av muskotnöt och vetedeg. Avslutningen har tydliga toner av bananskal och fruktgodis.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En tripel utan krusiduller eller större fel. Inte dålig, men inte heller speciellt spännande. Ungefär som de andra i lådan, alltså. Passar bra till ost/fransk senap/sellerisalt.

Betyg: 3,69. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 25/02/18.



Tröttnat?

$
0
0

En tidigare kollega som nu jobbar på en annan avdelning dök igår upp på jobbet.

– Tröttnar du aldrig?

Frågan kom direkt, rakt på.

– Jag menar med öl. Jag har flera hobbies, men ibland tröttnar man och låter någon av dem bara stå i några år innan det blir kul igen.

Jo, jag förstod vad han menade. Och det finns en poäng i det: Jag har recenserat öl i textform under drygt 15 år. Fotograferat flaskor ungefär lika länge och bloggat mer eller mindre dagligen i nära 9 år.

Det är rätt lång tid. Men också något av ett personligt mål för mig själv. Kring sekelskiftet upplevde jag att jag var en människa utan uthållighet som gärna lärde mig nya saker och sammanhang för att sedan bara hoppa vidare till nästa. För att försöka göra någonting åt det bestämde jag mig för att försöka hålla kvar och sjunka in i det jag just då var intressera av.

När bloggverktygen var tillräckligt mogna och jag redan börjat skriva lite utförligare än bara utseende-doft-smak-känsla för de (nya) öl jag drack så var det inte svårt att hoppa på det då så hypade formatet. Ja, det där har jag berättat om förut.

Sedan har bloggandet gett mycket tillbaka. De första årens brant stigande besökskurvor, när jag insåg att branschfolk och forumskribenter jag såg upp till började läsa och kommentera. När jag började bli igenkänd av bryggare och branschfolk växte mitt ego ytterligare. Och så vidare. Tack vare Ofiltrerat har jag träffat intressanta människor och fått resa till spännande platser som jag annars aldrig hamnat på.

Men lite går det på rutin idag. Ibland återser jag texter från de första åren och där finns det en nyfikenhet, en glöd och en lätt naivitet som nog saknas idag. Och jag erkänner att en och annan öl har jag hällt i mig mest för att fylla en i övrigt tom bloggdag. Samtidigt som jag av olika skäl inte alls dricker lika mycket som för 5-10-20 år sedan.

Så nja. Jag har nog inte riktigt tröttnat. Men det är en annan upplevelse att skriva idag än vad det var 2008. Och konstigt vore väl annars.

Om det är något jag kan tröttna på så är det vissa delar av ölvärlden, som märkks tydligare nu: De som tolkar allt som politik/ideologi. Som övertolkar. Eller bortser från de problem som faktiskt finns. De som är oförmögna att se någon annans synvinkel. Och de som aldrig någonsin skulle erkänna att något problem uppstått på grund av dem själva.

Fast det är nog problem jag har med mänskligheten i stort.

Men jag tycker fortfarande att det är väldigt gott med god öl.

Och en öl kan ibland bara vara en öl. 

Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009

$
0
0

En öl ur de djupaste delarna av skafferiet: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizerfrån Het Anker. Årgång: 2009. Innan den blivit Blauw.

Hur har den klarat åren? Har den kanske blivit bättre? Djupare?

Jo, det här är en öl jag druckit tidigare och försökte för sådär 5-7 år sedan köpa på mig av. Sedan insåg jag det aldrig blev av att dricka upp de här stora starka flaskorna. 

I december 2005 drack jag en flaska som borde ha varit knappa året gammal. Då tyckte jag att det var en bra stark belgare utan att vara exceptionell. Ändå fick den 4,35 i betyg? Ack ja, andra tider…

Färgen är mörkt brunröd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är luftigt och ljusbrunt. Håller sig kvar rätt länge och lämnar en hel del små rester på glaset. 

Doften är tungt knäckig och full av mogna bär, en hel del russin och gammaldags smörkola. En hel del mjuk alkohol och marsipan.

Smaken är mjukt söt med överraskande toner av mjölkchoklad och kanelbullar. Viss lite blommig beska. En del russin och katrinplommon. Medelstor kropp. Eftersmaken har en hel del smörkola, mjuk alkohol, vetedeg och godiset Tootsi Roll. Slutet är långt och mjukt, men kanske lite väl mjuk Genomgående översöt.

Kolsyran är mjuk, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är på samma gång lite sträv och kladdig. 

Jodå, den här är bra och väldigt avrundad. Och söt. Men jag tror samtidigt att den från nu är på väg utför i smakerna. 

Betyg? Tja… 3,85?



Öppen ölprovning: Nyheter

$
0
0

Dagens provning hade temat Nyheter och bestod av 6 öl som inte tidigare serverats på De Klomp. De knappt 30 gästerna fick uppleva en rätt så blandad provning, jag noterade att den del hembryggarprofiler saknades i publiken. Tror de var i Uppsala.
  1. Modern Times Fortunate Islandär en vete-session-IPA. Rätt mycket vetedeg och vete-syrlighet och en ganska snäll amerikansk beska. Skummade vansinnigt mycket, så pass att jag blev nervös att vi inte skulle få ut ölen till gästerna. Men det gick bra till slut.
  2. Blaugies Bière Darbyste var något så ovanligt som en belgisk öl bryggd efter ett gammalt recept: En saison jäst med fikon. Fruktig i doften, torrare och mer återhållen och torr i smakerna.
  3. Mad River Steelhead Extra Stout var syrligare och torrare än den engelska stouten brukar vara (för här fanns väldigt lite av nya världens humle). Jag kan tänka mig att den passar utmärkt till kladdkaka.
  4. Oscar Blues Old Chub dricker jag annars sällan, när det finns så mycket annan öl från bryggeriet som jag gillar mycket bättre… Denna öl handlar bara om malt, men jag lyckades inte hitta den rökighet som ska finnas här.
  5. Menaresta La Verguenzaär en DIPA från ett pyttelitet italienskt bryggeri som jag aldrig hört talas om innan denna provning. Ölen var sådär; efter ett tag släppte den ifrån sig exotisk frukt från de sex olika amerikanska humlesorterna, men beskan var helt enkelt inte där.
  6. Beerbliotek What A Girl Wantsär ett samarbete mellan göteborgsbryggeriet och FemAle, en imperial stout på 11 %. Tung, rostad, söt men ändå balanserad. Borde nog få ligga i ett par år för att få mer djup, men bra redan nu.

Handuppräckningen vanns av starkast möjliga öl: What A Girls Wants.

Nästa vecka 20 februari 2016 återkommer Petter med en Blindprovning. Jag återkommer sedan den 5 mars 2016 med temat Lager.


Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2011

$
0
0
Jaja, samma flaska som igår.
Igår drack jag en gammal öl: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009. Ikväll blir det samma öl, årgång 2011.

Och hur är då ölen från 2011? Lite mörkare och betydligt grumligare än den från 2009, öven har också lägre och mer kortlivat skum som inte lämnar några rester på glaset.

Doften påminner om gårdagens doft: Söta russin och mandlar. Kanske lite alkohol och något slags beska. En hel del hallon och annan röd frukt.

Smaken är intensivt söt, med inslag av vitt portvin och madeira. Lite russin och röda bär. Oväntat lätt kropp. Eftersmaken är alkoholhet med toner av blandsaft och lite knäckebröd. Slutet är lite strävt med osötat hallonsylt.

Kolsyran är kraftig; de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Jaha, nu ska jag försöka sammanfatta och jämföra den här. Lagringstoner finns mer uttalat i den från 2009, och den här har bättre kolsyra. Samtidigt känns det som om den här har förlorat sin kropp utan att det kommit in så mycket mer. Det känns som om om den här hade varit bättre färskare, eller äldre.

Betyg… Ja… 3,5?

Ska Modus Mandarina

$
0
0
De första åren av svenskt ölbloggande (säg, före 2010) kunde kännas lite… hmmm… enkelspåriga. Vi som roade oss med att skriva om öl gick på samma evenemang och krogar, skrev om samma nyheter och drack i stort sett samma nysläppta öl ungefär samtidigt.

Så är det inte riktigt idag, det finns så mycket att välja på vad gäller öl, bryggerier, evenemang, festivaler och nyheter att det i alla fall som hobbyskribent på landsorten är nödvändigt att sålla och fokusera.

Jag tycker att det är en väldigt trevlig utveckling.

Men ibland blir det en återgång till ”alla springer på samma boll” som då. Som nu senaste veckorna när det plötsligt känns som om ”alla” skriver om en öl i en brandgul burk: Modus Mandarina, en version av Ska BrewingsModus Hoperandi som bryggts med apelsinskal och torrhumlats med den relativt nya tyska humlen Mandarina.

Originalölen gillar jag väldigt mycket, gav den 4,3 i betyg när jag recenserade den våren 2011 (länk). Och Mandarina är inte heller en nyhet för mig, jag recenserade för 1½ år sedan BrauKunstKeller Mandarina IPA som fick 3,16 i betyg.

Färgen är klar och guldfärgad (8 EBC). Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, och det sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes fina rester på glaset.

Doften är torr med tydliga toner av mandariner och apelsinskal och -juice. Aningar av vetedeg, bananer och ananas. Den känns unik, men också lite endimensionell.

Smaken är måttligt besk i början med tydliga (nästan konstgjorda) toner av apelsinskal och mandariner. Apelsinsmakerna avtar och ger rum för mer allmänna fruktsmaker och lite citronjuice. Det finns en övergående citrus-sötma också. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer mandariner och aningar av knäck, apelsinchoklad och gammaldags apelsinkarameller. Det länga slutet är bara apelsinskal(olja) och söt knäck.

Kolsyran är medelstark, det små bubblorna långlivade. Vätskan är mjuk och ganska så kladdig.

Och så är det det här med ålder och IPA: Om jag ska tro overifierade rykten på nätet så stämplar Ska fram sina öl 6 månader. Vilket borde innebära att den här är burkad i början av december 2015. Känns väl rätt okej?

Betyg: 3,82. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 28:90 för 355 ml. Bäst före: MAY 09 16 (burkbotten), Aug 2016 (påklistrad etikett).

Dugges har en vinnare, och jag har tvivel!

$
0
0

För en tid sedan skrev jag att Dugges utlyst en tävling där de erbjöd vinnaren att få sin drömöl bryggd.

Nu har tävlingen genomförts och en vinnare utsetts: Apple Elder Mosaic Pale där iden kommer från Instagramsignaturen @joannawever. Grattis till det!. Och visst låter det spännande och gott, men så tittade jag på de fem öl som från ungefär 100 valts ut till omröstningen:
  1. En Belgisk Wit med Grapefrukt
  2. En Berliner Weisse med Morot och Ingefära
  3. En Saison med citrongräs
  4. En Pale Ale with Äpple, Fläder och Mosaic-humle
  5. En Berliner Weisse med Vanilj och Hallon.
Ser ni samma ska som jag?

Det är alltså uteslutande öl i klassiska stilar med tillsatser av frukt och kryddor som svenska folket drömmer om att få brygga/dricka. Nu vet inte jag om det här återspeglar alla 100 idéer som lämnades in, eller om det var de 5 som Dugges trodde mest på. Eller helst såg som vinnare (de är ju rätt duktiga på fruktöl numera).

Fast lite skaver det hos mig. Är det här det som de ölintresserade drömmer om?

Jag kommer att tänka på ett resonemang jag läste om när jag pluggade teoretisk filosofi: Att människans fantasi var fångad i sin verklighet. Man kan tänka sig ett berg av rent guld, och det är visserligen något som inte finns i verkligheten. Men samtidigt är inte mer fantasi än en kombination av de existerande koncepten ”berg” och ”guld”.

För jag vill verkligen inte tro att precis allt redan är gjort med konceptet öl, och allt som återstår att göra är att ta färdiga stilar och lägga till lite kryddor och bär. Jag är ingen stor reinheitsgebot-fanatiker, men visst borde det gå att göra något mer, något helt nytt, av de fyra elementen?

Schlenkerla Fastenbier

$
0
0
Innan jag öppnade flaskan med Schlenkerla Fastenbier (Lentbeer i USA) så hade jag inte helt lätt att inse vad som skiljer den från den klassiska Schlenkerla Märzen från Bambergs Brauerei Heller-Trum.

Läste på lite och såg att Fastenbier dels var en säsongsprodukt, dels innehöll en lägre andel rökmalt och var ofiltrerad, det senare för att ge ”lite mer mättnad under fastan”. Alkoholhalt: 5,5 %. Den lanserades på årgångsmärkt flaska vårvintern 2015.

Färgen är djupr brunröd (60 EBC), vätskan är något disig. Det fyra fingrar höga skummet är beige och kompakt, och toppas av en tjusig krater. Det sjunker nästan irriterande långsamt och lämnar massor av rester på glaset.

Doften är frisk och rökigt med massor av rökta charkvaror samt lite skogsbrand. Tjära och asfalt i bakgrunden, liksom sött bröd, blommig humle och järn.

Den första smaken överraskar; jag jämför såklart med Märzen och inser snabbt att den här är beskare, torrare och lite lättare. Röken finns här, men den är inte lika överväldigande tjock och fet. Detta gör Fastenbier lättdrucknare och friskare. Jo, den här ölen handlar främst om den välintegrerade rökmalten, men också om den gräsiga/blommiga humlen. Lite sirapslimpa och mörkt knäckebröd. Medel till lätt kropp. Eftersmaken har medelsöta toner av farinsocker och melass och rökt salami (med en gnutta salt). Det överraskande mjuka slutet är knäcksött och lättrökt.

Kolsyran är medelstark, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Jämförelserna med Märzenär som sagt oundvikliga, och kan sammanfattas i att den här med mer humle och mindre aggressiv rökighet är mer tillgänglig och lättdrucken. Ytterst behaglig!

Betyg: 4,26. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 28:90 för 500 ml. Bäst före: 01/2017.

En ofrivillig selfie, Schlenkerla, augusti 2011.
Snyggt skum.

St. Feuillien Grisette Cerise

$
0
0
Grisette ja, det är en stil jag skrivit lite mer om när jag recenserade en variant smaksatt med skogsbär: Grisette Fruits Des Bois. Så det behöver jag inte göra igen…

Annars är den här från samma bryggeri, belgiska St. Feuillien, och samma alkoholhalt, 3,5 %. Däremot är den smaksatt med körsbär och heter Grisette Cerise.

Färgen är orange-röd (40 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt med en lätt aning av rosa, och det sjunker rätt kvickt ner till ett tunt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är tydligt söt med lika tydliga toner av cocktail-körsbär och marsipan. Aningar av Björnklister och körsbärssylt. Något slags syrlighet i bakgrunden.

Smaken startar intensivt sött, men utan att bli vasst. Friska mogna körsbär, körsbärssylt och cocktail-körsbär. En lätt fruktig syrlighet och möjligen något slags beska styr upp balansen, liksom en hel del marsipan. Medelstor kropp. Eftersmaken fortsätter i samma söta spår med körsbärssylt men också kemiska toner av Björnklister och tvål. Avslutningen är söt med lite körsbärsgodis i bakgrunden.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk och något kladdig.

Sött… Ja, det här är sött som en gammaldags läsk, och det påminner mer om det än en öl. Det hela räddas av den där lätta syran och att smakerna inte slår över i det vasst konstgjorda.

Betyg: 3,39. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 19:90 för 250 ml. Bäst före: 04.05.16

Sigtuna DIPA Organic

$
0
0
Sigtuna Brygghus har bryggt en del dubbel-IPA genom åren, den första kom redan sommaren 2009, och hette Sigtuna Dubbel IPA, som jag skrev om här.

Det var då, nu är nu och den senaste ölen i stilen från dem heter Sigtuna DIPA Organic. 8 %.

Vätskan är djupt guld – ljust brun (40 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt, och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är humlig och rätt besk. Kåda, grapefrukt och gräddkola. Lite stickig sötma och en aning av tallbarr.

Smaken är ganska besk med kryddiga citrustoner. Grapefrukt, pomerans, tallbarr, limeskal. Lite kåda. Billig smörkola, chokladgodis, söt knäck. Växande rå alkohol, brunt bröd och citrusskal i eftersmaken. Slutet har toner av toffee och apelsinsaft.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är tjock och lite kladdig.

Överdrivet mycket knäck/kola, ofokuserad humle och rå alkohol. Njaaa…

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 23-10-2016.

Ett land i förändring

$
0
0

Idag blir det en bild att titta på och fundera över. Det är en stor förändring som i stort sett skett i det tysta. Siffrorna från 2014 visar ytterligare en marginell minskning av folköl och lättöl.

Grafen kommer från Sveriges Bryggerier.

1973.

Buxton Ring Your Mother 1832 XXXX Mild

$
0
0
Oj, det blev visst en öl från gårdagens släpp. Nu blev det bara ett par flaskor vardera av två sorter, men det var verkligen de två sorterna jag såg fram mot. Engelska Buxton Brewing har i samarbete med nederländska kompisarna Oproer och Oedipus Brewing inspirerats av ett recept på en XXXX mild från 1832 på 9,5 %: Ring Your Mother. Stilen: Pale mild ale.

Färgen är ljust brun med en aning bärnsten (40 EBC), vätskan är klar även om det finns en del fällning i botten på flaskan. Det vita skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt med massor av engelsk humle – beska örter, knäck, pomerans och mild choklad. Alkohol, läder och muskotnöt i bakgrunden.

Smaken är intensiv med både söt karamellig malt och engelsk humle. Beska örter, hö, apelsinskal, bananskal, digistivekex och värmande alkohol. Stor till medium kropp. Eftersmaken är mer avrundad med torkade blommor, beska örter, lagrad ost och rostat bröd. Det långa slutet är beskt med gröna växter, knäck och mörkt bröd.

Kolsyran är medelstor till kraftig, de långlivade bubblorna är friska. Vätskan är tjock, mjuk och kladdig.

En intensiv öl. Jag har inte mycket jämförelsematerial i stilen ljus mild ale bryggd efter historiskt recept, men det hindrar inte att det här är en mycket smaklig dryck. Och ni som vill lära er lite mer om ”X” och den bokstavssoppa som brittisk öl under 1800-talet var rekommenderar jag Martyn Cornells texter här och (framför allt) här.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 19 februari 2016 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 8JAN18 (flaskad: 8JAN16).
Viewing all 1808 articles
Browse latest View live